Havandeskapsförgiftning

Graviditet, Mig / Permalink / 0
Nu har jag haft några dagar med huvudvärk, trötthet, ögonen/synen käns märklig, slut i kroppen och allmänt seg. Har inte haft snuva, hosta eller feber. Jag har migrän, men när jag får migrän får jag massa andra symtom som jag inte fått nu. Som att min vänstra hand/arm och tunga domnar bort, jag tappar en stor del av min syn, blir yr  och sen kommer den extrema huvudvärken. Då kan jag inget annat än att sova. Nu har det inte alls varit så.
 
När man är gravid är det helt plötligt inte en sjäv som är i fokus och som man oroar sig över. Jag menar, jag känner min kropp och jag känner också om jag mår jätte dåligt och kan förklara det för andra. Men jag har ingen aning om hur han i magen har det. Jag känner att han rör sig, men oron kommer för att det ska vara något som påverkar honom negativt. 
 
Så igår ringde jag in till förlossningen för att prata med en barnmorska och rådfråga vad jag skulle göra. Nu är det så nära och jag har många i min närhet som fått havandeskapsförgiftning sent i graviditeten, vilket man ska vara väldigt uppmärksam på. Fick som svar igår att jag skulle ta alvedon och försöka vila hemma. Kan ju vara en förkylning eller en vanlig influensa som är på gång. Men skulle det bli värre under kvällen och natten, skulle jag ringa in igen. Eller om det inte kändes bättre idag skulle jag också ringa och be om en tid för undersökning. 
 
Vaknade idag med samma huvudvärk och är lika trött. Bestämde mig redan igår att jag skulle ringa in idag om jag inte kände någon förbättring. Annars kan jag lätt tänka att jag klarar mig och är det verkligen nödvändigt, osv. Men som sagt är det inte bara en själv mer man ska tänka på. Så hellre åka in en gång för mycket! 
 
Hos läkaren fick jag lämna urinprov, ta blodtryck och lämna blodprov. Utifrån de resultat de fick från testerna, sa läkaren att det inte tyder på att jag har havandeskapsförgiftning iallafall. Men skulle jag bli sämre skulle jag ringa in till förlossningen för ytterligare undersökning. Så det var bara att åka hem och vila.
 
Hoppas detta går över snart bara, hatar att må dåligt och inte ha ork eller lust till att göra något.
 
 

Söndag den 18 mars

Graviditet, Mig / Permalink / 0
Sitter hemma själv i lägenheten i Danmark och tittar på Robinson, med en kopp te och lite kvällsmat. Min pojkvän har haft väldigt mycket på jobbet denna helg och slutar sent idag. För mig gör det inget att han jobbar mycket just nu innan lillen kommer. Skulle något hända har han enbart några minuter hem med cykeln från arbetet, så han kan 'passa på' att jobba mycket nu innan det blir väldigt mycket här hemma istället.

Idag har det annars varit jätte fint väder, dock blåsigt, men hittade man en skyddad plats var det faktiskt lite varmt i solen. Kanske är våren på väg? I Danmark får man inte se solen speciellt ofta, så det gäller att passa på när det väl händer! Så det fick bli en lång promenad i det härliga vädret. 
Där vi bor nu, i Herning, finns det massor av olika stigar och promenadsträckor man kan gå. Antingen i skog, på äng, vid hagar eller på asfalterad väg. Så det blir aldrig tråkigt att gå en promenad.

Angående graviditeten rullar allt på i sin långsamma takt. Händer inte mycket här inte. Har massor av sammandragningar, men inget som gör ont eller som skulle antyda något på att förlossningen närmar sig. Kan kanske haft någon förvärk någon natt, men hur vet man det när man aldrig haft det förut? Så jag väntar... Så otroligt tråkigt. Nu är det så nära och då är det extra hårt. Jag vet att han kan komma när som helst, då vill man ju att han kommer nu! Men jag kan inte göra så mycket mer än att vänta. Han kommer helt enkelt när han är redo, oavsett vad jag vill och tycker.






Kan bli en otrolig vecka

Graviditet, Mig, Vänner / Permalink / 0
Vecka 39 i graviditeten och nu kan allt hända, när som helst. Så spännande på ett sätt att inte veta, man går hela tiden och tänker om det är idag som är den stora dagen. För mig får han gärna komma nu. Kanske inte idag dock, lite tråkigt om pappa och son fyller år på samma dag kanske. 

Igår, 13 mars, fyllde min bästa vän år. Hon som alltid funnits där i hela mitt liv. Min mamma och hennes mamma har varit bästa vänner sen skoltiden, när vi var små bodde vi också med bara några minuters gångavstånd från varandra. Hon är alltså lite mer än 2 månader äldre än mig, så jag kan verkligen säga att jag känt henne hela mitt liv. Fått växa upp och uppleva så otroligt mycket tillsammans. Precis som våra små nu kommer få göra också. 


Idag, 14 mars, fyller han jag delar mitt liv med år. Min sambo, han som snart är pappa till den lille i min mage (som gärna får komma ut typ imorgon!). Tänkt att det var för snart 9 år sen det blev vi första gången. Jag 16 år och du då 18 år. Så många roliga minnen vi skapat tillsammans, saker vi varit med om, gått igenom och upplevt under de här åren. Nu är vi sambos i Danmark och vi väntar vårt första barn. Jag är så lycklig! Jag älskar dig. 



Den här veckan kan alltså bli en riktig kalasvecka. Tänk om min bästa vän och hennes Max får sin prinsessa och vi får vår prins den här veckan?! Så sjukt att det faktiskt kan inträffa. Då blir det verkligen en kalasvecka. Hoppas.


Till top